Nytt kapitel ur min historia.

Hej! Jag har varit väldigt inaktiv ett bra tag nu. VÄLDIGT mycket har hänt sedan sist. Kärlek, svek & smärta m.m! Menmen, Det kommer jag inte börja med att berätta. Först tänkte jag börja där jag slutade för ett tag sedan nämligen mitt humör. Varför det blir som det blir och vad jag tror skulle kunna hjälpa mig själv. Jag kan ju börja med att berätta att jag håller på med en BuP - ADHD utredning som jag hoppas på att få någon hjälp utav när den är klar. Nu till vad som händer när jag blir t.ex sur. Första steget kan vara att någon helt enkelt bara pratar kaxigt eller allmänt uppkäftigt, då börjar jag känna i kroppen att händerna knyter sig och att det känns som att jag inte har någon vikt. Att jag kan röra mig hur jag vill, slå hur jag vill. Det är första stadiet. Sen om någon kommer upp bakifrån i ryggen på mig och kanske bara hälsar med en klapp på axeln kan det hända att jag vänder mig om och slår till som en impuls reaktion, vilket känns väldigt frustrerande att jag inte kan behärska mig själv. Jag kan inte säga åt min kropp i sådana lägen att "Oscar, Lägg AV, detta är fel. Vad är det du inte förstår?! Du gör saken värre" Det är oftast sånt jag sitter och funderar på under dom senaste dagarna nu i sommar. Nu tänkte jag berätta om det stadiet som jag verkligen tycker är obehagligt. Det är när någon allt ifrån att knuffa mig till att slå mig lite lätt på skoj. Jag känner cirka 1-2 sekunders ilska, adrenalinet pumpas ut i blodet, sen efter 1-3 sekunder blir det helt svart, ibland vitt. Jag ser ingenting, känner ingenting, hör massa sprakande och ibland brusande ljud i öronen. Sen efter vad jag vet, så ska jag "vakna" upp efter cirka 30-50 minuter och se igen, veta vad jag gör & ha känsel. Det är just det där, som jag och dom på BUP kallar Blackouts. Det är nog det läskigaste jag varit med om i mitt liv tror jag. Det värsta är att jag kan slå slå slå & slå under blackouten, jag har ALDRIG ont när jag vaknar upp, det är efter cirka 20 minuter efter att jag kommit tillbaks jag känner lite smärta. Det jag har pratat med "Jimmy" om är att jag antagligen blir så himla förbannad och får för mycket adrenalin så att jag känner ingenting jag gör eller slag jag får emot mig. Det nästan slår ut mig. Det 3:e steget, som är så kallade "Blackout's" har hänt väldigt många gånger. Bland annat när jag var i Borås 1 gång, jag minns inte helt riktigt men tror det var vintern 2010 när jag gick i 8:an. Då tog jag bussen in, skulle möta upp en kompis som bor i Hulta, sen skulle vi vidare till donken & sen ner på stan och fixa något, kommer inte ihåg vad riktigt iaf. Det börjar med att jag kommer in till Borås med bussen, han ska va vid hulta när jag kommer. Jag tar "stads" bussen upp till hulta ( Kommer dock inte ihåg vilket nummer bussen har ) När jag ska kliva av, kommer det fram 4 "Blattar" ( Ursäkta att jag använder slang ordet Blattar, Jag har absolut ingenting emot "invandrare" eller såna från andra länder, dom flesta jag vet är väldigt omtänksamma. Men iallafall! ) Dom gick efter mig kanske cirka 40-50m. Sen vände jag mig om och frågade vad det var dom ville, då började 1 av dom skratta och den andre gick fram och började putta på mig. Då kände jag redan hur adrenalinet bara började pumpas ut i blodet och börjar se halv suddigt. Jag knuffar tillbaks och säger att dom ska gå därifrån ( Halv skriker det till dom ) Då får jag ett hyfsat hårt slag vid kinden ungefär, då slocknar det för mig. Det blir svart, jag har brusande ljud i mina öron. Sen blir det precis som att det kommer vatten i ögonen och jag "vaknar" upp. Då sitter jag någonstans på en park bänk, Jag har 1 mobil i handen som inte är min, jag har blodig kind, blodiga händer & knogar. Jag får panik. Kommer inte ihåg något av det som hände, mer än nu i efterhand att jag fick en kraftig smäll sen minns jag fortfarande än idag inte vad som hände. Jag ringde min polare och sa hur det såg ut runt omkring mig. Då hade jag gått från Hulta -> Trandared. Vilket är en väldigt bra bit. Och jag kommer inte ens ihåg något av den så kallade "vandringen".

Det var allt för ikväll. Jag kommer antagligen uppdatera imorgon ( Fredag ) och då kommer det handla ganska mycket om skolgången igen & lite droger, alkohol & tobak. Jag drar mig nu till min ny bäddade säng för att sova ett tag. Från mig till er -> Never, Ever, Ever, Ever Give Up!.  Fortsätt kämpa för det ni älskar, fortsätt förstå livets mening. Ta med er vart ni än går! -> Jag ska behandla människor så som jag ock vill bli behandlad själv!.  

Tack för mig.

Frågor? Maila till : Oscar_lahrin@hotmail.com . Eller skriv på facebook. ( Oscar Lahrin ).