Värsta tiden efter halva årskurs 8.

Hej! Tillbaks efter några dagars uppehåll. Men hoppas ni fortfarande vill läsa bloggen :) Ville bara säga också. Alla som har frågor eller annat, får gärna maila mig på Oscar_Lahrin@Hotmail.com ( Eller skicka ett meddelande på Facebook ). Men men! Nu blir det fortsättning på förra "kapitlet"!

Som sagt.. En tid kom då jag gick djupare ner i träsket, livet blev bara jobbigare.. Jag började prata med folk som hade hållit på länge med dåliga saker. Blev indragen i massa gäng snack, Gjorde tjänster åt 2 olika gäng i Borås. Jag blev respekterad av dom och fick hjälp om jag ville. Det är en del av mitt liv som jag verkligen ångrar. Ett tips från mig till alla dom som är "yngre" Även om jag inte är så gammal själv men, jag har ganska mycket erfarenhet & kunskap inom det där. Blanda er aldrig in er med massa gäng & tjänster. En tjänst leder till en värre tjänst, till slut kanske du blir tvungen att ta livet av någon. Jag har aldrig tagit livet av någon. Det var nog inte långt ifrån om jag inte hade dragit mig ur allting vilket gjort mig till den jag är idag, jag vet vad som är rätt och fel i världen. Men så kom det en tid, då jag började stå upp för vem jag var. Jag sket verkligen i allt & alla. Jag började slåss. Jag visste att jag kunde få utbrott som gör att jag känner ingen smärta förens slagsmålet är över. Jag visste om att jag har sån kraft för min storlek, jag visste vad jag kunde göra mot folk med min vikt & storlek. Ändå så slogs jag, jag blev allt mer slagen ( Jag kan erkänna att ingen ska bli slagen, men jag förtjänade det dom 4 gångerna ). Det var efter det allt blev kaos. Folk från gymnasium började sprida rykten om att jag snackade skit om alla. Det var oftast så allt började, någon snackade till någon annan. Sen gick ryktet på en halv skola. Sen kom det fram till den som påstods vara den "utsatta" i ryktet. Då fick jag problem, jag sprang oftast där ifrån men även ibland fick dom tag i mig. Dom drog ner mig på marken, sparkade på mig. Körde mitt huvud mot asfalten och sa. Säger du något om detta till någon eller något. Så kan du ge dig fan på att vi kommer göra detta tusen gånger värre. Detta är bara en början av helvetet vi kommer skapa för dig. Jag sa att jag inte hade sagt något, jag visste knappt vilka dom va. Dom brydde sig inte så mycket, fick en spark mot tinningen, sen efter dess har det pipit i mitt höger öra ibland, och jag är väldigt känslig när det gäller olika ljud. Jag berättade för skolan att jag inte ville gå i skolan längre, och att jag funderade på att hoppa av. Då sa dom att dom skulle kolla på det. Då blev jag ledsen, att det enda svaret dom kunde ge var att dom skulle kolla på det?! Kände mig helt obetydlig.. Det var efter det jag började. Började med saker jag ångrar mer än allt i hela världen! Skulle jag få backa tiden till den dagen. Skulle jag nog inte vara den jag är idag, jag skulle nog inte gå på Resurs skolan i Ulricehamn. Jag skulle nog kanske kunna gå i min vanliga klass & bete mig som en normal person utan att få massa utbrott och skrika saker åt folk, kunna koncentrera mig på mitt arbete. Jag var blind jag var dum, fattade ingenting.    -  THE END. För idag iaf! Imorgon kommer det en uppdatering igen! Då tänkte jag att jag skulle berätta om mitt humör, vad jag kan & inte kan göra när jag får mina adrenalin kickar.

Till alla dom som jag retat / mobbat / slagit. Förlåt, finns det något jag kan göra för att ni ska kunna förlåta mig? Skriv det gärna till mig. - Nu kommer ett citat som jag tycker passar ganska bra på mig själv. ( Skrivet av en vän till mig som heter Jakob )

Förlåt mina synder förstå mina handlingar.

Tillbaka till historian igår ( 8:an. )

Innan jag fortsätter skulle jag vilja ta upp några saker som jag vill att folk ska veta och respektera. Jag förstår inte, jag berättar vad som hände under min skolgång. Sen vet ni inget. "Kolla där är knarkaren" Vad fan är detta? Varför kan ni inte bara hålla tyst och ha det för er själva? Ulricehamn är en skit stad, inget snackat om den. Jag kommer INTE nämna några namn i denna bloggen som har utsatt mig för något, aja. Omogna personer tycker jag, alla får ha sin åsikt. Respekterar alla kommentarer men inte när folk snackar sånt. Back To Story.


Det var efter halva 8:an, när allt var nästan som värst. Jag tröttnade på livet. Jag hittade en källa som gjorde att känslorna försvann dom bara åkte bort. Jag kom till min dröm värld för ett tag, känslan var ofattbar men samtidigt väldigt dålig. För vägen hur jag kom dit, var inte mysig eller bekväm. Folk började titta på mig väldigt konstigt när jag gick i skolan, orden slutade. Men slagen dubblades. Jag testade att gå till kuratorn på skolan, jag tyckte inte det hjälpte mig så mycket. Satt mest och pratade om skit och ingenting. Sen gick jag till rektorn, och frågade om hjälp. Berättade vad som hade hänt mellan 7:an-8:an. Det enda svaret jag fick var - Det måste finnas en anledning varför dom gör så, du kan ju inte vara helt oskyldig. Där försvann min respekt för rektorn och hela skolans lärare. Då gick dom över gränsen, det var då jag började ändra mig. Jag blev en person, den personen hade folk respekt för. INGENTING som jag ville ha. Det enda jag ville var att, bli om tyckt för den jag är/var , För att jag bryr mig om folk. Även om jag är kassast i världen på att visa det. Jag tycker om att prata med personer om hur det går i skolan, sen om dom svarar att det går bra, blir jag väldigt glad. Att det finns folk som sluppit min resa i 7:an-8:an. Det började närma sig vinter, allt blev värre. Blev utdragen i snön varje dag. Fick känna min kind mot asfalten som var blandad med grus och slask. Jag fick lära känna på hur det var, att vara utsatt. Hur folk bara kunde stå där och SKRATTA! åt något som dom aldrig skulle klara av själva. Skratta åt en individ som inte gjort någonting. Jag var faktiskt helt oskyldig. Det var vid ungefär den tiden, jag träffade en ny kompis. En som brydde sig något otroligt mycket, någon som försökte att läka mina sår. Jag åkte han. Han där Anton, undrade hur han var som person. Han var helt ofattbar, jag blev väldigt glad. Han började stötta mig och verkligen bry sig. Berätta för mig att oavsett hur mycket jag ljugit för han innan vi träffades, Så tyckte han om mig som polare ändå. Då bröt jag ihop, jag förstår inte varför han inte bara sket i mig. Den frågan vill jag ha svar på någon dag. Än idag så finns Anton vid min sida. Tack Anton, för allt! Verkligen! :)
Det är en sak att ha vänner utanför stan, det är en annan att inte ha några vänner alls. Jag och min skolgång, hade ingen vid våran sida. Det var 2 veckor kvar till jul lovet. Det var den jobbigaste tiden i hela mitt liv. Blev ner puttad i snön så fort jag gick utanför skolans dörrar, Ingen sa som vanligt ifrån. Jag försökte själv, men ingen skillnad. Jag började vandra djupare ner i träsket, jag fick en förebild på min vägg. Lärde mig hata bengen. Någonting som jag ångrar, är allt jag gjort. Från himmel till jord. Skulle jag få välja, skulle jag byta riktning. Men det gick inget vidare. Kommer djupare i skiten, blev fängslad. Hittade ingen väg ut. När allt var som sämst. Då hände det någonting. Där slutar jag idag, Och ber om ursäkt för att jag inte uppdaterade igår! Jag var i Borås hela dagen och träffade den bästa! Dagen var helt underbar! Tack till alla dom som var med och gjorde dagen super! :)
Nu blir det att dra sig vidare till skolan och ha tråkigt. Hoppas jag får börja i plugget snart.

Från mig till er - Testa aldrig någonting du vet att du kommer ångra. Gör inget dumt som du kommer ångra, våld löser inget. Droger löser inget. Kom ihåg detta!

Over 'N' Out.

Fortsättning i 8:an..

Tillbaks i skolan efter sommaren och ska börja 8:an. Jag tror nog helt ärligt att detta var det året som gjorde att jag är den jag är idag och gjort det jag har gjort.. Jag kommer efter sommarlovet och hoppas verkligen hoppas över allt annat på hela jorden att sakerna sen förra terminen har slutat, jag har förhoppningar till tusen som jag vägrar låta krossas! Vecka 1, Går väldigt bra känner mig lite bättre ingen har sagt något än. Jag går i skolan nästan som vanligt och mår hyfsat dom 2-3 första veckorna igen. Sen börjar helvetet igen. Folk från 9:an & 8:an börjar kalla mig saker, Jag börjar känna mig som en utelåst ensam individ utan hjälp. Saker och ting blev allt värre, Jag fick slag nästan varje dag. Mådde skit när jag kom hem, sov oftast 1-2 timmar efter skolan för att glömma bort. Bara komma bort från skolan, till min egna lilla perfekta värld! Där ingen slåss, ingen mobbar någon. Alla är bara sams! Tänk om det kunde vara så bra i verkligheten, men som sagt.. Mycket man vill, lite man får. 1-2 Månader efter sommaren så började jag märka att detta funkar inte längre, Dessa personer har tryckt ner mitt psyke så något enormt, jag behöver något som får mig lugn, får mig på andra tankar. Så jag helt enkelt bara kan släppa alla idiotiska ord & saker folk slänger iväg åt mig. Det var då jag gjorde mitt Första misstag i livet. Jag började röka, I början var det som ett paradis, man kom till en annan värld när man gick i från och tog sina giftiga pinnar och bara satt där helt ensam. Kände lugnet inom mig och aggressiviteten försvann nästan helt varje gång. Jag började faktiskt må lite bättre. Sen kom ett tag, då jag blev involverad i ett område som kallas langning. Det ska jag säga till alla era som har & langar just nu. Lägg ner! Ni förstör ungdomars liv, Inte minst er själva. Vad tjänar det till att köpa ut saker åt andra? Jag fattar inte varför folk inte bara kan respektera lagen? Den finns ju för 1 syfte! Att man ska vara rädd om sig själv, Tills man är 18-20år gammal. Då kroppen har växt färdigt, då är det lite mindre farligare med Alkohol till exempel, Aja.. Back to School. Jag började lägga ut alla mina pengar jag fick av Pappa & Mamma till att köpa nya saker, Köpa köpa köpa. Det var som ett hemskt beroende. Jag sålde till flera personer varje vecka, Allt från Tobak - Alkohol. Jag mådde skit efter ett tag. Jag frågade mig själv, Vad är meningen med mitt liv? Jag förstår inte vad som händer! Jag lever mitt liv i en jävla lögn? Detta måste få ett slut, jag vill inte vara sån här! Jag tyckte det var skit jobbigt, men ändå fortsatte jag. Sen efter någon månad när jag hållit på med detta säljande, Då kom ett nytt område upp. Saker som jag skulle kunna dö & döda för att få bort! Saker som jag ångrar mer än allt annat i hela mitt liv, Det var helt livsfarligt och jag förstod inte vad fasen jag höll på med. Jag började testa droger, Där slutar jag idag. Orkar verkligen inte ta upp mer, sitter redan tårögd inför skolan. Kommer kanske in en liten uppdatering senare idag.

Nu blir det dricka upp det sista kaffet, Och hoppa in i duschen. Sen blir det raka vägen ner till Per Ebenfelth och åka runt och "jobba" men han i veckan :) Från mig till er alla.

Alkohol & Droger försämrar era liv. Det är INGET ni vill uppleva, jag tycker skiten är så in åt bomben knasigt att det ens existerar på jorden! Tänk, bara TÄNK! Om dessa saker inte fanns på jorden! Tänk om endast sjukhus kunde använda läkemedels-droger! Tänk hur världen skulle se ut? Jag röstar för en förändring i världen & dagens samhälle. 

Over 'N' Out.  

Bakåt i tiden.... När man började 7:an.

Det var efter sommaren när jag skulle börja i 7:an jag såg verkligen fram emot klassen, betyg och hoppades att träffa någon jag kunde dela mitt liv med. Det började helt OK dom 1-2 första veckorna, Sen började det. Varje dag när jag gick till skolan fick jag höra ord efter min rygg som, " TJOCKIS, Gå och dö ditt skabbiga barn, Dränk dig själv, Ta livet av dig snorunge, Banta fetto " Detta tryckte ner mig så något enormt och jag klarade nästan inte av skolan. Jag började bli sjuk någon dag i veckan och låg hemma men vågade aldrig berätta något för någon, det var bara jag som satt där helt ensam hemma och funderade över mitt liv. Vad som egentligen var meningen med allting. Jag fortsatte gå till skolan, samma saker hände varje dag gång på gång. Jag började alltmer tröttna på livet och skolan. Jag insåg att jag måste hitta något som dämpar tyngden av mitt liv i skolan.. Så jag började på Innebandy, vilket gjorde mig lite mindre belastad av det andra, Jag kunde vara mig själv kändes det som. Jag var någon. Efter ett tag så började folk istället för att ropa och skrika på mig, så började dom istället sprida rykten till folk att jag kallat dom dumma saker och att jag inte förtjänade att vara vid liv. Då började det värsta. Efter halva 7:an så började jag bli slagen minst 2 dagar i veckan, Jag kände mig helt nere och visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag berättade fortfarande ingenting hemma, jag levde i ett ensamt liv. Jag satt hemma och bara glodde på min dator, spelade och lotsades vara någon speciell på internet. Men det blev inte alls bra till slut. Jag började ljuga på internet, Om vem jag var, vart jag bodde, min ålder. Visst, det är internet där man INTE ska berätta vem man är för bara någon sådär. Men jag tyckte det var något speciellt med allt det där med internet, Men men... Det blev värre i skolan, Jag blev aldrig slagen i huvudet. Så hade inga märken det var på det viset ingen hemma märkte att jag hade blivit slagen och sparkad och förolämpad. Jag började tröttna ännu mer. Jag började skolka lite och upptäckte något nytt, att bara försvinna från skolan och bara gå hem liksom. Känslan att ingen klagar, Men det fick sina konsekvenser det med! Det rapporterades hem och allt blev mycket värre. Jag blev helt slut. Äntligen var det sommarlov, Jag satt hemma nästan hela sommaren. Vågade inte gå ut på stan, var knappt ute och solade eller badade för att va rädd att någon från skolan skulle slå mig eller flyga på mig. Sommaren gick ganska segt men sen tog den som alla andra bra stunder slut. Jag började 8:an.

Det var i själva verket då allting började gå snett i mitt liv. Jag kommer uppdatera och berätta mer om detta imorgon. Nu ska jag gå in i duschen och sedan förbereda mig för att gå på möte med skolans psykolog innan jag får ta kontakt med BUP.
Hoppas det bli sol nu snart! Orkar inte med detta piss väder längre. Vill ju ut och sola! :)

Första Inlägget!

Tjenare! Första inlägget nu, Känns lite konstigt att ha startat blogg men det kommer nog gå helt utmärkt! Kan börja med att berätta lite om mig själv!

Är en kille på 16 år, heter Oscar. Bosatt i Ulricehamn utanför Borås. Jag går i 9:an och har haft en för jävlig skolgång. Vilket denna bloggen lite kommer vara till för i början. Att jag kommer få berätta vad som har hänt, hur det egentligen gick till. Hur skolan reagerade och hur jag kände mig. Allt jag gjort inom mitt liv tills jag tog mig i kragen och slutade. Men nu ska vi inte snacka sånt deprimerande! Nu åter igen JAG. Jag tycker väldigt mycket om att umgås och att fiska är bland det bästa jag vet! Även att ut och gå på kvällar är skit mysigt! Dock händer detta för sällan :(. Jag har ett hett temperament och kan ibland gå överstyr, men håller på och ska göra utredning för AD-HD inom ett tag hoppas jag själv på. Jag börjar märka på mig själv att mitt humör och mina aggressiva reaktioner är väldigt obehagliga och ibland svartnar det, Det är då det blir som mest otäckt. Jag kommer komma tillbaks till det senare i bloggen och händelser som har drabbat mig. Men detta är nog jag sammanfattat. Mysig & Go kille på 16 år som verkligen vill berätta för folk att Droger & Alkohol är bland det sämsta som har skapats här. Och det ämnet kommer jag komma tillbaks till också! Detta kommer nog bli en intressant tid att blogga. Känner att jag behöver skriva av mig lite så, Varje dag kommer jag försöka lägga ut 1-2 inlägg. Jag börjar antagligen imorgon. Kommer börja berätta om hur det var när jag började 7:an då allt startade, Framtill att jag tog mig i kragen och tog mig tillbaks!

Nu blir det sängen och smsa den underbaraste! Från mig till er alla. Godnatt, Lev en dag i taget och ta det som det kommer!