Det var efter sommaren när jag skulle börja i 7:an jag såg verkligen fram emot klassen, betyg och hoppades att träffa någon jag kunde dela mitt liv med. Det började helt OK dom 1-2 första veckorna, Sen började det. Varje dag när jag gick till skolan fick jag höra ord efter min rygg som, " TJOCKIS, Gå och dö ditt skabbiga barn, Dränk dig själv, Ta livet av dig snorunge, Banta fetto " Detta tryckte ner mig så något enormt och jag klarade nästan inte av skolan. Jag började bli sjuk någon dag i veckan och låg hemma men vågade aldrig berätta något för någon, det var bara jag som satt där helt ensam hemma och funderade över mitt liv. Vad som egentligen var meningen med allting. Jag fortsatte gå till skolan, samma saker hände varje dag gång på gång. Jag började alltmer tröttna på livet och skolan. Jag insåg att jag måste hitta något som dämpar tyngden av mitt liv i skolan.. Så jag började på Innebandy, vilket gjorde mig lite mindre belastad av det andra, Jag kunde vara mig själv kändes det som. Jag var någon. Efter ett tag så började folk istället för att ropa och skrika på mig, så började dom istället sprida rykten till folk att jag kallat dom dumma saker och att jag inte förtjänade att vara vid liv. Då började det värsta. Efter halva 7:an så började jag bli slagen minst 2 dagar i veckan, Jag kände mig helt nere och visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag berättade fortfarande ingenting hemma, jag levde i ett ensamt liv. Jag satt hemma och bara glodde på min dator, spelade och lotsades vara någon speciell på internet. Men det blev inte alls bra till slut. Jag började ljuga på internet, Om vem jag var, vart jag bodde, min ålder. Visst, det är internet där man INTE ska berätta vem man är för bara någon sådär. Men jag tyckte det var något speciellt med allt det där med internet, Men men... Det blev värre i skolan, Jag blev aldrig slagen i huvudet. Så hade inga märken det var på det viset ingen hemma märkte att jag hade blivit slagen och sparkad och förolämpad. Jag började tröttna ännu mer. Jag började skolka lite och upptäckte något nytt, att bara försvinna från skolan och bara gå hem liksom. Känslan att ingen klagar, Men det fick sina konsekvenser det med! Det rapporterades hem och allt blev mycket värre. Jag blev helt slut. Äntligen var det sommarlov, Jag satt hemma nästan hela sommaren. Vågade inte gå ut på stan, var knappt ute och solade eller badade för att va rädd att någon från skolan skulle slå mig eller flyga på mig. Sommaren gick ganska segt men sen tog den som alla andra bra stunder slut. Jag började 8:an.
Det var i själva verket då allting började gå snett i mitt liv. Jag kommer uppdatera och berätta mer om detta imorgon. Nu ska jag gå in i duschen och sedan förbereda mig för att gå på möte med skolans psykolog innan jag får ta kontakt med BUP.
Hoppas det bli sol nu snart! Orkar inte med detta piss väder längre. Vill ju ut och sola! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar